Snöröjningsdikt
Längs vätterstrandens kyliga gator
ligger snön som ett täcke av dun
Men snart staden den gör,
Till en sörja, slaskig och brun
Ingen besitter förmågan
Att handskas med skyfflar och spadar
Sorglig är blicken av folk
Som I brunsörjan sakta vadar
Det verkar som att kommunen ej begriper
Att snö är något man får ibland
Hur kan beredskapen vara så dålig?
I en kommun i Svea rikes land?
Bilarna sladdar och slirar
Fäste finns ingenstans
Fotgängarna kämpar på trottoaren
Det känns som att gå i sand
Brunsörjan försämrar livet
Under molntäcket staden är trist
En frälsare från norr behövs
Ånästets tappre Kvist (Inte Fredrik, no offence)
Längs vätterstrandens kyliga gator
ligger snön som ett täcke av dun
Men snart staden den gör,
Till en sörja, slaskig och brun
//Peter
Låter verkligen som det skulle behövas en riktig traktorförare där nere
Jo tack! Inget tal om den saken!
Jag vill att du ska ge ut en diktsamling med dina verk.
