swedishdolphins

Jag har länge haft en dröm. Att få delta i ett riktigt hederligt krogslagsmål. Jag vet att det aldrig kommer att bli av. Hamnar man någon gång i slagsmål kommer det garanterat vara oerhört otrevligt och inte ge någonting alls. Jag kan bli nedslagen och sparkad på när jag ligger. Kanske slutar det bara med att man krälar runt på marken, som så många slagsmål sägs sluta (har faktiskt bara sett ett par slagsmål, och de räknas knappt!)

Nej jag menar ett riktigt hederligt slagsmål. Tänk er en krog med mycket mörkt trä, med enklare matservering, och självklart utskänkning av öl. Vilken musik som spelas vet jag inte riktigt, men det är i alla fall ingen modern dunka dunka. Kan tänka mig lite casual Jazz. Sedan utbryter slagsmål över någon dispyt som gör alla involverade. Alla slåss med alla. Hederliga högerkrokar, värdiga vänstersläggor. Inga sparkar. Jag tänker mig att alla ser ut lite som karlar gjorde förr, med hängslen och kanske t.o.m hatt. Glas som krossas, bord som faller samman, stolar som blir till småflis när folk rasar över dem.

Det är ordnat kaos. Hederlighet och vansinne i ett. Jag kan gärna tänka mig att bli kastad genom ett fönster, bara jag först för dra på en högerkrok på någon så att han faller bakåt över ett bord. Överallt hörs det smackande ljudet av nävar som möter mänsklig vävnad och ben.

Till sist har robertsf…. Jag menar motståndarna fått nog och vi torkar alla bort blodet från såriga läppar, räcker en hand och hjälper varandra upp. Städar upp och ersätter krogägaren för bord och glas.

Galna drömmar har man med jämna mellanrum. Inatt var det dags igen. Jag hade ställt till med stor bjudning på Flarklund. I anslutning till ladugården hade jag ställt upp ett jättestort partytält med långbord och mängder av stolar. Det vore ju synd att ha partytältet på gräsmattan eller vid huset. Dörren in till mjölkrummet stod givetvis öppen, antagligen hade jag tänkt att det skulle råda fri tillgång på mjölk. Eller hade jag månne champagne i mjölktanken? Hursomhelst så sken solen och alla, vilket inkluderade mängder av bekanta människor i min egen ålder, var glada och på partyhumör trots att jag inte spelade någon musik. Dessutom var alla nakna, eller i det närmaste i alla fall.

Sedan dök den upp, som en fantom ur skuggorna, och spred skräck i den västerbottniska lantidyllen. Kustbussen. Linjebussen mellan Umeå och Skellefteå. Dubbeldäckare. Uppenbarligen märkte vi inte att den kom. Den bromsade in framför ladugården, mitt framför mitt stora taberas. Det sista jag minns från drömmen är att jag ligger och trycker vid marken för att undgå att bli sedd, nära mig en annan ur vår bekantskapskrets. Alla försökte undgå att bli sedda. Lite vagt vill jag minnas att tälttaket liksom föll ner på sniskan, hur det nu gick till.

Det var här det hände.

Analys, någon?