Min resa till Västergötland
I det fantastiska vårvintervädret begav jag mig föregående helg på en exkursion till Västergötland (mer besämt den så kallade ”schlätta” med metropoler som Mariestad, Lidköping, Skara och framför allt Götene som var vårt primära mål) tillsammans med tre vänner. Det var första gången jag spenderat en helg utanför Jönköping, undantaget resorna till norr.
Västergötland är en exotisk plats. Skog finns inte i större utsträckning än små skogsdungar, utan landskapet är kulligt och öppet. I dessa trakter utspelar sig mycket av Arn-böckerna och spår av gamla tider finns överallt. Ohyggligt många kyrkor av sten, och vi blev visade sveriges minsta socken: Två hus, en kyrka, en socken! Och det fanns banne mig en kyrka på nästan varje kulle. Överdrift javisst men ni fattar poängen.
Jag fick se den vackra Vänern belagd med is som vi traskade lite på, solen sken och himlen var blå. Jag fick äta på flottiga matställen, gå på fest i Lidköping och helt enkelt analysera denna tidigare vita fläck på sverigekartan för dolphins räkning.
Vättern och Jönköping i vinterskrud.
Självklart fanns telefonkiosker från Flarken!
Skara domkyrka.
Inuti. 900 år gammal kyrka.
Vänern. Man skull ju hadd en skoter!
Vi körde på älg med tåget på väg hem.
Sod off,
//Peter
Nog märks det att du har bott i bibelbältet för länge, du har ju blivit alldeles besatt av kyrkor!! Tur att den sista bilden bjöd på lite satanistiska inslag för annars hade vi varit tvungen att komma och hämta hem dig.
Haha då skulle du sett mig mats och anton på tågluffen, vi sprang in i varje kyrka och tog kort...vi var liksom rädda att vi skulle missa den mest spektakulära!
Gillar man inte kyrkor bör västgötaslätten undvikas.
