swedishdolphins

På undertecknads hårddisk återfinns en större mängd musikaliska verk. Mestadels från rockorkestrar från Amerikas förenta stater, förbundsrepubliken Tyskland, konungariket Sverige och förenade kungariket Storbritannien, där s.k. ”elgitarrer” med distortionseffekt skapar tunga, råa ljudlandskap. En hel del musikaliska stycken som ej tillhör mina högst personliga preferenser, exempelvis verk av den spanske smörsångaren Julio Iglesias, står även att finna, men bör endast betraktas som olyckliga undantag och slöseri med s.k. ”megabytes”. Nu orkar jag inte försöka skriva gammaldags längre.

Den som botaniserar bland undertecknads mappar kommer i slutet av listan att finna en mapp vid namn ”övrigt”. ”Övrigt” har under snart 10 års tid verkat som en musikalisk slasktratt där enstaka låtar av olika artister som inte förtjänat nedladdning (eller förlåt…jag menar….öööh…säkerhetskopiering) av hela album, har ansamlats. I mappen finns ungefär 400 låtar, med allt från Ole-Ivars till Jefferson airplane till Örebros kommunala musikorkester till Eddie Meduza och Lena Philipsson. Det intressanta med mappen är att den som sagt varit med från början, och säkert ett femtiotal av låtarna har varit med sedan hour one, vilket torde ha varit när vi köpte en ny dator när jag gick i sjuan och jag kopierade (säkerhetskopierade) en del musik från Krokens mp3-skivor. Dessa låtar hade han i sin tur delvis laddat ner från Napster (antar jag utan att ha bevis) och delvis kopierat från andra. Det är nästan en sentimental känsla att bläddra fram till en 10 år gammal MP3 med t ex Bryan Adams eller Iron Maiden och lyssna. Dessa filer har varit med länge, och har fått se både en och annan hårddisk genom tiderna, men har troget tjänat mig när jag önskat avnjuta ett musikstycke. Det är nästan sentimentalt. Och det är här jag till sist kommer till min poäng.

Dagens ungdomar (ett klyschigt sätt att inleda en mening) har inte vuxit upp utan bredband och ADSL och vet inte vad det handlade om. Vi, kära vänner, vi var pionjärer. Vi spenderade timmar med våra 56k modem (man blir varm i hjärtat när man tänker på ljuden det gav ifrån sig när man kopplade upp sig, ja ni vet vad jag menar). Vi spenderade timmar på Napster. Napster! Tänk det är något att berätta för barnbarnen, när de får prova på programmet på museum i framtiden.

Kom man upp i 5-6 kilobytes per sekund var man mer än nöjd. Det var slit och släp. Ge fan i att blockera telefonlinjen! Blod, svett och tårar. Nybyggaranda, i fildelningens namn. Nej, dagens ungdomar vet inte hur bra de har det. Bortskämda med världens näst snabbaste bredbandsnät, Torrents och DC kan vi bara hoppas att de minns och hedrar oss som gick före. ”Napster”, ”Imesh” och ”Kazaa” var de slagfält där vi offrade en del av vår ungdom, i jakt på tunnan & moroten och onkel kånkel.

//Peter