True blue Economists vs. Sifferdistributörer

I höst ska jag alltså börja på ett masterprogram i nationalekonomi på handelshögskolan i Estocolmo, och således bli Schtockholmare på kuppen. Det är också dags att börja klargöra för världen vad det är jag håller på med. I engelskspråkiga länder är studier i ”Economics” liktydigt med nationalekonomi, men i Sverige är begreppet ”ekonomi” och ”ekonom” betydligt bredare.  Fler än en gång har jag förväntats svara på frågor om sådant som jag aldrig läst. I den utbildning jag nu är inne på sluttampen av, har jag läst kurser i följande ämnen: Nationalekonomi 90 hp, Statistik och Finans 22,5 hp vardera, Språk 15 hp sedan är resten utspritt mellan allt möjligt. När det gäller marknadsföring, administration, entreprenörskap, management, organisation och andra ”ICA-handarkurser” som en vän som gått affärsjuridiska programmet så vackert kallade dem, har jag bara läst några enstaka kurser.

Jag skulle nog hellre dö än att läsa ovan nämnda kurser i större utsträckning.

Jag skulle nog hellre dö än att arbeta med bokföring och revision, vilket är många ”ekonomistudenters” mål med sin utbildning, och där de flesta instegsjobb finns.

Det jag vill fortsätta utbilda mig inom, och så småningom jobba med, är fågelperspektivet på ekonomin, inte bege mig in i något trist enskilt företag, vända på papper och fixa siffror. Och bara skita i resten.

Anledningen till varför jag vill arbeta med ekonomiska frågor i det breda perspektivet (handel, inflation, skatter, regleringar, makroanalys etc.) sammanfattas bäst genom den engelska ekonomen John Maynard Keynes ord:

The ideas of economists and political philosophers, both when they are right and when they are wrong, are more powerful than is commonly understood. Indeed the world is ruled by little else. Practical men, who believe themselves to be quite exempt from any intellectual influence, are usually the slaves of some defunct economist. Madmen in authority, who hear voices in the air, are distilling their frenzy from some academic scribbler of a few years back. I am sure that the power of vested interests is vastly exaggerated compared with the gradual encroachment of ideas.

För att summera:

Nationalekonomer – Tuffa, tappra, modiga, ståtliga, ädla, halvfattiga.

Företagsekonomer – Inga riktiga ekonomer, tjänar bra med kosing.

 

Dag hammarskjöld. Nationalekonom.

 

Tack för mig!

 

//Pedro


Kommentarer
Postat av: F

Det var bra med ett förtydligande, vi har alla undrat vad fan du håller på med ;)

2011-04-11 @ 09:40:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0