Ja det är mystiskt. Nu sitter man här, ensam i en kliniskt urstädad lägenhet och väntar på sin sista natt i J-town. Städade hela dagen med sambosarna och en inhyrd kompis, sen blev det picknick i stadsparken med klassen i solskenet, med fotboll och allt. Har haft ett par riktigt härliga dagar med glass, sommar och avslappnat umgänge med klassen. Detta efter några mycket intensiva veckor med tentor och uppsatsarbete. Presenterade och opponerade på onsdagen, vilket var mycket nervöst!
Killen som skulle opponera på mig, en nitisk men bussig tysk (finns det andra sorters tyskar?), är väldigt intresserad av econometrics (ekonomisk statistik typ) och ville sitta och elaborera med min statistikfil i stället för att titta på det skrivna arbetet (vilket egentligen är lite overkill). Jag sa åt honom att höra av sig om han hittade något suspekt, så att jag inte skulle behöva bli helt förnedrad under opponeringen. På söndag förmiddag ser jag ett mail med katastrofal innebörd, trodde jag. Han sågade statistiken och hade funnit ett flertal brister genom tester som ingen annan c-uppsatsskrivande nationalekonom brukar använda. Jag blev kallsvettig och började genast gå igenom min situation. Sov och åt dåligt ett par dagar, men sen försonades jag med tanken på att det skulle vara en hel del arbete kvar att göra under sommaren, och läste på så att jag skulle kunna försvara mig väl i diskussionen och inte stå där som en idiot. Dessutom kom jag fram till att jag hade ganska bra koll, till syvende och sist.
Presentationen blev en succé! Mina handledare tog isär mycket av hans kritik och tyckte att mitt tillvägagångssätt var bra! Blev inte alls lika mycket att fixa som jag trodde. Lars Petterson, min handledare, är min homeboy! Afterworkölen har aldrig varit så välförtjänt då jag även opponerade på några klasskompisars arbete.
Men efter denna intensiva period känns det nu konstigt att så abrupt lämna allt bakom sig, säga hejdå till alla och sitta här ensam och vänta på morgondagens hemfärd (med en klasskompis och hans småsyskon i bil till östersund, sedan tåg till Älvsbyn). Vemod, kanske det kan kallas. Jag menar, djäklar vad fort dessa sex terminer gått (varav fem i J-town)!
Ser fram emot att träffa er alla, synd bara att det är sådan spridning på folket numera!
Vi ses!
/Peter
