Dream on
Galna drömmar har man med jämna mellanrum. Inatt var det dags igen. Jag hade ställt till med stor bjudning på Flarklund. I anslutning till ladugården hade jag ställt upp ett jättestort partytält med långbord och mängder av stolar. Det vore ju synd att ha partytältet på gräsmattan eller vid huset. Dörren in till mjölkrummet stod givetvis öppen, antagligen hade jag tänkt att det skulle råda fri tillgång på mjölk. Eller hade jag månne champagne i mjölktanken? Hursomhelst så sken solen och alla, vilket inkluderade mängder av bekanta människor i min egen ålder, var glada och på partyhumör trots att jag inte spelade någon musik. Dessutom var alla nakna, eller i det närmaste i alla fall.
Sedan dök den upp, som en fantom ur skuggorna, och spred skräck i den västerbottniska lantidyllen. Kustbussen. Linjebussen mellan Umeå och Skellefteå. Dubbeldäckare. Uppenbarligen märkte vi inte att den kom. Den bromsade in framför ladugården, mitt framför mitt stora taberas. Det sista jag minns från drömmen är att jag ligger och trycker vid marken för att undgå att bli sedd, nära mig en annan ur vår bekantskapskrets. Alla försökte undgå att bli sedda. Lite vagt vill jag minnas att tälttaket liksom föll ner på sniskan, hur det nu gick till.
Det var här det hände.
Analys, någon?
Det var ingen dröm. Det har ju hänt!
Alla minns vi ju kustbussen med skräck. Det var dålig luft och den var nästan alltid full och då var man tvungen att fråga någon random med sin manligast rösta "kan jag sitta här?".
Jag tror bara att du längtar dig tillbaka till det oproblematiska livet i flarklund. Kustbussen symboliserar den förändring som skedde då vi alla började gymnasiet.
I remember this, this was not a dream. It was reality!
